Prosit

Jag vet ju vem jag är. När jag är med dem som vet vem jag är. Sen så finns det dem som inte vet och då tappar jag bort mig. Inte i stunden men efteråt. Pratade jag för mycket? Frågade jag hen något? Berättade jag för mycket? För lite? Sa jag något dumt? Förminskade jag hen? Herre gud, det äter upp mig och tar energi. Jag orkar knappt. Kan inte alla berätta sin historia sen kan vi vara bästa vänner? Typ.