måndag 8 december 2014

tickande bomb

Det är när det blir för mycket som jag landar här. Kraschlandar i nåt som är så oklart och självklart. Livet när det är som mest verkligt och för overkligt för att förstå. Att det kan ta slut. När som helst. Måste hålla ihop, hålla kvar, kämpa. Fast jag inte orkar. Men jag vill. Måste vara stark. Som alltid. Den starka lilla tjejen med ont i benen om natten. Och ingen fattar och inte jag heller. Att livet är så jävla orättvist och rättvist på samma gång. Att det kommer ikapp dig. Låtsas inte leva. Lev på riktigt. Det finns bara nu.