Det är ofta lätt att tänka på det jobbiga som hänt, det man ångrar. Jag har gjort mycket galet i år och jag har varit med om kanske den jobbigaste dagen i mitt liv, så här långt. Men så här i efterhand känns de där jobbiga upptågen mest som bagateller och den där dagen, det ordnade sig. Så, det som varit bra är det som väger mest, det är det som känns viktigt.
Nu återstår inte så mycket av det här året. Ska skjutsa Simpan Von Wallénberg en sväng, sen ska jag äta middag med Jenny, Vivis och Frida. Där efter åker jag och jobbar, 21-07. Gott nytt jävla får! År.
puz